”Det gick inte så bra i EM 2000 och många tyckte att en viss Zlatan Ibrahimovic borde ha varit med. Jag frågade vem han var och fick svaret att han spelar i Malmö FF, är stor och stark, men inte riktigt där än. Det var första gången jag hörde hans namn.”
Det säger Henke Larsson, när han kommenterar det svenska misslyckandet i EM i Belgien/Holland år 2000.
Ändå fanns det risk att Sveriges meste målskytt i landslagssammanhang inte hade fått blomma ut ordentligt. Flytten till Ajax blev till en början inte vad den reslige ynglingen från Rosengård hade tänkt sig. Han fick nöta bänk medan egyptiern Mido gjorde bra ifrån sig på topp.
Under VM 2002 i Japan/Sydkorea fick Zlatan ett par inhopp, men i rättvisans namn hade Zlatan förtjänat fler spelminuter, och han var nära att avgöra matchen mot Senegal i åttondelsfinalen på övertid.
En snabbspolning på två år tar oss fram till Europamästerskapet i Portugal. Zlatan har under våren avgjort den holländska cupfinalen på övertid, och han har glänst på Nya Ullevi i landslagets träningsmatch mot England. Nu får han, väl, chansen att starta i den svenska EM-premiären mot Bulgarien? Det får Zlatan, och som han tar den. En nästan identisk situation som kontringen och det fina läget i Senegalmatchen uppstår, men istället för att skjuta väljer Ibrahimovic att passa till Fredrik Ljungberg, som bara har att raka in bollen i mål och det är 1-0 till Sverige. En mästerlig insats av Zlatan krönas med att han får näta på straff. Målet är också en revansch efter kontroversen under EM-kvalet då man anser att Zlatan stal en straff från Kim Källström i hemmamatchen mot San Marino.
Hur långt kan detta svenska landslag gå? Väldigt långt, ska det visa sig. Kanske är det så att landslagstruppen 2004 är ett av de absolut bästa svenska fotbollslandslagen med tre absoluta världsstjärnor – Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic – på toppen av sina förmågor.
Svagheterna låg kanske i yvigheten. Det var i perioder hela havet stormar; det var spets framåt men tidvis också öppna spjäll bakåt; det var det osvenska landslaget.
Det är detta osvenska landslag som också träder ut på plan för Sveriges andra EM-match under mästerskapet, mot Italien. Det är öppna spjäll, och Italien rinner igenom Sveriges mittfält gång på gång. Halvtidsresultatet stannar vid 1-0, efter en fin nicktouch av Cassano som ställer Isaksson i målet.
Jag har under dagen samtalat med Ralf Edström, som bor på mitt hotell. Han säger att Zlatans assist till Ljungberg mot Bulgarien visar på en mognad i hans spel som bådar gott inför framtiden. Edström, som ofta varit kritisk mot Zlatan, särskilt efter agerandet mot Källström på Nya Ullevi, har börjat omvärdera stjärnan. Tillsammans med Ralf och hans parhäst, kommentatorn Lars Granqvist, åker jag in till Porto. Det är en vacker stad och Estadio de Dragao en sagolik stadion.
Väl på arenan får jag hälsa på många fotbollsprofiler: Svenska fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell, domarna Anders Frisk och Pierluigi Collina, och inte minst Francesco Totti. Han har i Italiens premiärmatch mot Danmark spottat dansken Poulsen i ansiktet och blivit avstängd. Den svenska klacken sjunger ”Where is Totti tonight?” medan Totti skriver autografer åt oss på läktaren. Lars Granqvist har skämtsamt gett mig rådet att ta på mig ett cyklop för att inte drabbas av Tottis loskor när jag approcherar denne.
Den andra halvleken innebär en scenförändring. Henrik Larsson serverar anfallaren Mattias Jonsson ett kanonläge men Buffon i det italienska målet räddar heroiskt. Men varken Buffon (Zlatans kommande lagkamrat), Christian Vieri (som lång och ståtlig hoppar upp efter bollen på mållinjen), eller någon annan italienare kan stoppa Sverige i matchminut 85.
Källströms hörna når då Jakobsson, vars touch i sin tur når Henrik Larsson. Bollen går sedan in i straffområdet där såväl Ljungberg som Mellberg försöker nå den. Men det är till slut Zlatan som med hjälp av sin längd, spänst och akrobatik lyckas få bollen via en klackspark i en båge över Buffon och Vieri. Kvitteringen är ett faktum.
Liksom för Zlatan, som i efterhand beskrivit att han i det här läget befinner sig på en annan planet, är de svenska fansen här i extas. Vi vrålar ”Zlatan!” och kramar om varandra – jag, min far och min syster på läktaren. Och, det här är inte en efterhandskonstruktion, vi vet att vi precis bevittnat en världsstjärnas födelse.
Zlatan gör här sin karriärs viktigaste mål. Konstklacken som gav 1-1 mot Italien renderade i stjärnstatus i hela fotbollsvärlden. Och Zlatan själv beskriver kvitteringen mot Italien så här: ”Jag är ungefär två meter ifrån bollen och tänker att jag måste få in den mot mål. Men det enda sättet att göra det på är att klacka den.”
Zlatan ser möjligheterna och han skapade en osannolik karriär. Jag var där på plats och såg det hända. Det är mitt livs match.